Miljö och MR-försvarare riskerar åtal i Ecuador

Sverige är en bromskloss i EU-förhandlingarna om en historisk lagstiftning för företags ansvar, trots att lagstiftningen efterfrågas av många stora svenska företag. Skulle den svenska hållningen få gehör, så innebär det att drabbade människor inte får tillgång till rättvisa och kompensation för skada av företags verksamhet. Med anledning av det svenska ordförandeskapet i EU uppmanar Swedwatch och andra civilsamhällesorganisationer regeringen att tänka om. Texten nedan publicerades ursprungligen som en debattartikel på nyhetsportalen Altinget. Den svenska regeringen vill stoppa det civilrättsliga skadeståndsansvaret som innebär att företag hålls ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter och skador på klimat och miljö. Det skulle innebära att människor som drabbas hindras från att få tillgång till rättvisa. Detta är helt orimligt. Många svenska företag finns på marknader där kränkningar av mänskliga rättigheter är vanligt förekommande och det arbetsrättsliga skyddet är svagt. Det handlar om barn som arbetar under livsfarliga förhållanden i stället för att gå i skolan, textilarbetare som inte kan försörja familjen på sina löner, plantagearbetare som utsätts för giftiga bekämpningsmedel, människor som tvingas arbeta under slavliknande förhållanden eller får utstå trakasserier och mordhot för att de försvarar sina rättigheter. Frivilliga riktlinjer från FN och OECD har visat sig otillräckliga och det behövs därför bindande regler som kommer åt problemen. Många företag vill ha en tydlig lagstiftning. De företag som ligger i framkant och prioriterar ett hållbart arbete, varav många finns i Sverige, tvingas idag konkurrera på orättvisa villkor med företag som inte gör samma prioriteringar. Över 100 europeiska företag och investerare, inklusive flera svenska företag, uttryckte i ett uttalande sitt stöd för en lagstiftning som omfattar alla företag oavsett storlek och täcker företagens hela värdekedja. De menar att lagstiftningen blir mer effektiv ju fler företag som omfattas och att detta skulle skapa en jämlik spelplan. Det är obegripligt att regeringen inte ser vikten av en effektiv lagstiftning där alla företag och investerare omfattas och som skulle stärka svenska företags konkurrenskraft. Sverige – en bromskloss Sverige ses ofta som ett föregångsland i arbetet för mänskliga rättigheter. Men nu är Sverige en bromskloss när det gäller att säkerställa att företag respekterar mänskliga rättigheter, klimat och miljö – något som borde vara en självklarhet. Vi är många inom svenskt och europeiskt civilsamhälle som är förbluffade över Sveriges hållning i frågan. Förhandlingar om ett direktiv om företags ansvar pågår just nu inom EU. Unionen har en historisk möjlighet att säkerställa att företag på den europeiska marknaden respekterar mänskliga rättigheter, klimat och miljö, även utomlands, och att gå i täten globalt för ett etiskt och hållbart företagande. I ett viktigt skede i förhandlingarna där EU:s medlemsstater ska enas om en gemensam position vill Sverige stoppa möjligheterna till civilrättsligt skadeståndsansvar för de företag som bryter mot lagen. Tandlöst regelverk Den svenska regeringen anser att civilrättsligt ansvar bör strykas helt ur direktivförslaget, vilket framfördes av energi- och näringsminister Ebba Busch i EU:s ministerråd den 1 december. En lagstiftning utan juridiskt ansvar för företagen är ett tandlöst regelverk och skulle innebära att företag som bryter mot direktivet kan fortsätta utsätta människor och miljö för fara, utan att det får konsekvenser. EU:s justitiekommissionär Didier Reynders var också tydlig med att lagen måste ’ha tänder’ när direktivförslaget lanserades av kommissionen i februari. Sverige vill begränsa värdekedjan För att lagen ska bli effektiv behöver den omfatta företagens hela globala värdekedja, det vill säga både leverantörer liksom försäljning och distribution. Men den svenska hållningen är att lagen enbart borde omfatta leverantörskedjan, vilket skulle innebära att man missar exempelvis försäljning av IT-utrustning till diktaturer som kan användas för olaglig övervakning av utsatta grupper, oansvarig försäljning av produkter som bekämpningsmedel, vapen och läkemedel samt missförhållanden inom logistik och distribution av varor. Amnesty har exempelvis rapporterat att det multinationella energiföretaget Puma Energy, via sina två Myanmar-filialer, spelade en nyckelroll i att förse Myanmars militär med flygbränsle till flygplan som används i luftangrepp som drabbat civila. Ett annat exempel är företaget Syngenta som rapporteras ha sålt bekämpningsmedel som är förbjudna på den europeiska marknaden till andra länder där miljölagstiftningen inte är lika skarp. Ett insektsmedel med en aktiv ingrediens som förbjöds i EU år 2002 såldes till Indien där hundratals bönder förgiftades under 2017. Alla företag bör omfattas Den svenska regeringen vill även begränsa lagstiftningen till att omfatta ännu färre företag. Redan nu är det mindre än 1 procent av företagen på EU:s marknad som skulle omfattas eftersom EU-kommissionens förslag bara gäller de allra största företagen. Företag i alla storlekar kan orsaka skador på mänskliga rättigheter och miljö. Direktivet borde omfatta alla företag oavsett storlek, men med flexiblare krav på mindre företag för att den administrativa och ekonomiska bördan inte ska bli för stor. Nu tar Sverige över ordförandeklubban i EU och frågan är om den svenska regeringen kommer försöka driva igenom sin egen avvikande linje i de fortsatta förhandlingarna. Vi kräver att regeringen: Drar tillbaka sin ståndpunkt om att civilrättsligt ansvar ska strykas ur direktivförslaget Arbetar för att lagstiftningen ska omfatta företagens hela värdekedja, det vill säga både leverantörer liksom försäljning och distribution. Arbetar för att lagstiftningen ska omfatta alla företag oavsett storlek. Statsminister Ulf Kristersson har själv deklarerat att Sverige under sitt EU-ordförandeskap ska verka för att mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer får tydligt genomslag. Det borde naturligtvis inkludera att verka för en historisk lagstiftning som säkerställer att företag respekterar mänskliga rättigheter, klimat och miljö. Den svenska regeringen är svaret skyldig varför man vill stoppa ett förslag som stärker drabbade människors rättigheter och som möjliggör kompensation och rättvisa för de som har drabbats av företags verksamhet. Ulrika Urey, kanslichef, Fair Action Amira Malik Miller, policyansvarig, Fairtrade Sverige Anna Stenvinkel, generalsekreterare, ForumCiv Karin Lexén, generalsekreterare, Naturskyddsföreningen Suzanne Standfast, generalsekreterare, Oxfam Sverige Alice Blondel, kanslichef, Swedwatch -------- Läs mer om vad Swedwatch vill se i det nya direktivet här. (mer...