Resfeber
Mer än hälften av alla svenskar åker utomlands minst en gång varje år. Att vårt frekventa resande kan bidra till ökade utsläpp och klimatförändringar är de flesta medvetna om. Men resandet har också en annan baksida – en som rör människor som bor och arbetar på våra resmål.
»Det känns viktigt att resa, för man inser hur lika människor är. Men man blir också medveten om sina egna privilegium.«
Kajsa
Ett familjevänligt och bekvämt resmål, men samtidigt beslagtagna pass och 12-timmars arbetsdagar utan raster eller övertidsersättning. Det senare är verklighet för många av de migranter som arbetar på hotellen i Dubai. Ett annat exempel på en populär resedestination med usla arbetsvillkor är solsäkra Thailand.
Skuggtillvaro i solen
Tvångsarbete
På hotell i exempelvis Thailand finns anställda som är fast i tvångsarbete eller utnyttjas i jobb de inte kan försörja sig på. I Dubai, som ligger i landet Förenade Arabemiraten, är hela 80 procent av landets befolkning migrantarbetare och det är vanligt att migrantarbetare försätts i skuldslaveri när de luras att betala höga rekryteringskostnader. Systemet som heter kafala finns också i länder som Qatar och Oman och gör det svårt för arbetstagaren att ställa krav och byta jobb.
Kritiserade stater
Både Thailand och Förenade Arabemiraten har även fått kritik för olika människorättskränkningar. Förenade Arabemiraten har anklagats för att inte efterleva internationella bestämmelser om mänskliga rättigheter. Precis som i Thailand, är yttrande- och organisationsfriheten i landet väldigt begränsad. Båda länderna anklagas även för miljöförstöring och hög vattenförbrukning och i Thailand är sexturism ett stort problem.
Hotellen i Dubai har byggts av arbetare från Filippinerna, Nepal och andra länder och det är migranter som lagar maten på hotellbuffén och städar toaletter och pooler. Lönen skickas till hemländerna där den utgör en viktig del av ekonomin, men arbetet har en kostsam baksida.
Möt några migrantarbetare
Andrew kan inte åka hem
Kafala-systemet gör att många migrantarbetarna i Förenade Arabemiraten är helt beroende av sina arbetsgivare. De tvingas arbeta långa dagar och får inte alltid den lön de har rätt till. År 2015 intervjuade Swedwatch 23-årige Andrew, som arbetade på ett stort hotell i Dubai.
I hemlandet Kenya hade Andrew kommit i kontakt med en rekryteringsfirma som lovade honom ett välbetalt arbete i Dubai. För att kunna betala resan dit sålde Andrew sin mark – han hade räknat ut att lönen i Dubai skulle räcka till att köpa tillbaka marken, bygga ett hus och till utbildning när han kom hem. Men det blev inte som Andrew tänkt sig.
– När jag kom till Dubai blev jag upphämtad av en man, som tog mitt pass och alla mina papper. Han tog mig till bemanningsföretaget som sa att mitt kontrakt inte var giltigt. Om jag inte skrev på ett nytt kontrakt skulle de skicka hem mig.
Andrew sattes i arbete på ett stort hotell där han jobbade från sju på morgonen till sju på kvällen och behövde stå upp hela tiden. Han fick inte ta rast eller ta ledigt.
– Jag står inte ut med att arbeta så här, men min familj är beroende av pengarna jag skickar hem. Om jag hade vetat att detta skulle ha hänt, skulle jag aldrig ha sålt min mark. Jag kan inte komma hem tomhänt.
Phyo arbetar sju dagar i veckan
På thailändska hotell och restauranger arbetar många migrantarbetare från de fattiga grannländerna Burma, Kambodja och Filippinerna. Under 2017 intervjuade organisationerna Fair Action och Schyst resande nio burmesiska migranter som arbetade på sex olika hotell i turistorterna Phuket och Khao Lak, däribland Phyo Kyaw som arbetade som städerska på ett hotell i Khao Lak, anlitat av en svensk researrangör.
Phyo tjänar 80 kronor om dagen. Enligt thailändsk arbetslagstiftning ska anställda ha minst en dags betald ledighet i veckan, men Phyo, liksom många av hennes kollegor, arbetar sju dagar i veckan och bor i plåtskjul och ett femtiotal personer delar på tre utedass.
– Om jag skulle ha 25 kronor mer i lön per dag och kanske en dags betald ledighet i månaden så skulle allt vara bra.
Enligt Fair Action skulle de som intervjuades behövt tjäna över 50 procent mer för att kunna försörja en familj, köpa ordentlig mat och ha en dräglig bostad.
Phyo Kyaw kommer från Burma och arbetar som städerska på ett hotell i Khao Lak, där hon tjänar 80 kronor om dagen. Hon heter egentligen något annat, men hennes namn är fingerat för hennes säkerhets skull. Av samma anlednings syns inte hennes ansikte på bilden.
Jag står inte ut med att arbeta så här, men min familj är beroende av pengarna jag skickar hem.
/Filippinsk migrantarbetare, hotell, Dubai
Jag vill lämna det här jobbet, men kan inte eftersom jag i så fall måste betala företaget.
/Filippinsk migrantarbetare, hotell, Dubai
