2008-10-22
Certifieringar kostar för kaffeodlarna
Att certifiera kaffe innebär ofta att kaffeodlarna i världen får bättre betalt och att de även får lättare att sälja sitt kaffe för export.
Ett stort problem i både Brasilien och Guatemala är dock att flertalet kaffebönder sällan lyckas sälja allt sitt certifierade kaffe. Detta innebär att de istället tvingas sälja kaffet till samma pris som omärkt kaffe. Dessutom innebär en övergång till ekologiskt kaffe att skördarna minskar de första åren och att omställningen är dyr. Om bönderna inte heller har möjlighet att sälja allt sitt kaffe som ekologiskt hamnar de i en svår ekonomisk situation. Det visar rapporten ”Ett kaffe som märks” som SwedWatch och Kooperation Utan gränser publicerar idag.
I Guatemala visade det sig dessutom att Rättvisemärkts sociala premie ofta går rakt ner i de enskilda småböndernas fickor för att täcka deras produktionskostnader, istället för att användas till sociala projekt. Detta beror på kaffeodlarnas ekonomiska utsatthet och visar på att det krävs fler åtgärder än enbart premien för att skapa bättre levnadsvillkor för små kaffeodlare.
I Brasilien har Rättvisemärkt visat sig bidra till att förbätttra de sociala förhållandena på småbrukarkooperativ. Båda de brasilianska kooperativ som granskats i denna rapport har stärkt sin position på marknaden genom att vara med i Rättvisemärkt. Det är värdefullt, eftersom familjejordbruken i Brasilien ofta saknar starka organisationer för att hävda sig mot uppköpare.
Genom att certifiera sitt kaffe har kaffeodlarna i både Brasilien och Guatemala i ökad utsträckning lyckats undvika mellanhänder. Trots högre priser på kaffet i butikshyllan hemma i Sverige tycks dock småbönderna vara lika beroende av bistånd som tidigare. Detta beror på att de är i behov av pengar för att ha råd att betala certifieringarnas inspektioner och för att ställa om produktionen till de krav som märkningarna ställer. Även de något större producenterna är i behov av tekniskt stöd för att kunna anpassa sig till märkningarnas krav och kriterier.
Ett sätt att minska småodlarnas börda vore att hjälpa dem att slippa de många olika kostsamma inspektionerna av deras odlingar som certifieringsorganisationerna genomför. En möjlighet som förs fram i rapporten är att låta samma inspektörer utföra inspektioner för olika märkningar, till exempel för Rättvisemärkt och ekologiskt märkt kaffe. Dessa märkningar konkurrerar ju inte med varandra, utan verkar snarare samverka. Inte heller mellan Rainforest Alliance och Rättvisemärkt råder någon större konkurrens i dagsläget.
Om certifieringsorganisationer kunde samordna sig mer skulle detta underlätta för odlarna. Om fler har samma eller liknande procedurer för kontroller och krav för att ansöka om märkning blir det billigare och enklare för odlare att certifiera sitt kaffe med flera certifieringar. Certifieringsorganisationerna bör också försöka se till att genomföra gruppcertifieringar och ta andra initiativ för att sänka kostnaderna för småodlare att certifiera sitt kaffe.
Men om kaffeodlarna ska kunna sälja allt certifierat kaffe som certifierat måste efterfrågan i västländerna öka kraftigt. Här har både privata konsumenter och den offentliga sektorn ett stort ansvar. Konsumenter bör inte bara öka sin egen konsumtion av certifierat kaffe, utan även försöka påverka butiker och kaféer att öka sitt utbud av märkt kaffe.
Den offentliga sektorn å sin sida bör alltid ställa etiska krav vid inköp av kaffe. Dessa krav bör åtminstone omfatta samtliga kärnkonventioner som antagits av den internationella arbetsorganisationen ILO.