Omfattande barnarbete i Kongos diamantgruvor

Kongo är en av världens största producenter av diamanter. I de småskaliga dagbrott där stor del av utvinningen sker lever många under svårt marginaliserade förhållanden. Diamanterna som grävs fram ingår i en global miljardindustri som inkluderar europeiska marknader. Det är svårt att spåra diamanters ursprung, men det finns en risk att diamanter från Kongo även hamnar i svenska smyckebutikers leverantörsled.

Swedwatch har besökt Kongos isolerade diamantregioner för att undersöka förekomsten av barnarbete i dagbrotten. Resultaten av granskningen, som publiceras i rapporten ”Childhood Lost – Diamond mining in the Democratic Republic of the Congo and weaknesses of the Kimberley Process”, är nedslående. Av 49 intervjuade i Kongo, de flesta barn och vuxna gruvarbetare, var det bara en person, en regeringsrepresentant, som förnekade att barnarbete förekommer. I regionen börjar barn, främst pojkar, ofta arbeta i dagbrotten från omkring tio års ålder för att ha råd med skola och mat. Vid 14 får de tyngre uppgifter. Arbetet gör att många barn inte orkar med skolan, och de börjar istället jobba heltid i diamantutvinningen från tidig ålder. Flickor i gruvmiljöer är speciellt utsatta för risker. Lärare, läkare och andra intervjuade vittnade om sexuellt utnyttjande av flickor, och uppgav att tvångsgifte från tolv års ålder tillhör vardagen för många av flickorna i regionen.

Rapporten belyser de omfattande brister som finns kring spårbarheten av diamanters ursprung. Swedwatch tillfrågade sju svenska smyckeföretag om deras hållbarhetsarbete. Resultaten indikerar att företagens tillämpning av internationella ramverk och relevanta riktlinjer, särskilt vad gäller så kallad ”human rights due diligence”, är låg, trots att gruvindustrin är en högrisk-sektor utifrån ett människorättsperspektiv.

De flesta smyckeföretagen hänvisar till den så kallade Kimberleycertifieringen av diamanter. Certifieringen är dock internationellt kritiserad för sina brister. Den reglerar endast att diamanter ej finansierar väpnade konflikter, kriterier för att förhindra barnarbete och värna mänskliga rättigheter saknas. Kimberleycertifieringens definition av vad som utgör en oetisk diamant speglar därför inte de verkliga förhållanden som råder i flera gruvområden idag.

I rapporten riktar Swedwatch rekommendationer till privata och offentliga aktörer. Framförallt bör företagen införa due diligence-rutiner för att upptäcka och förhindra kränkningar av mänskliga rättigheter i sina leverantörsled. De uppmanas också att använda sig av praktiska verktyg som redan finns, utvecklade av FN och OECD, för att motverka barnarbete och andra kränkningar. Företagen bör vidare ställa krav att Kimberleycertifieringen reformeras för att inkludera OECD:s ramverk om etisk mineralutvinning. Om privat och offentlig sektor samverkar gränsöverskridande kan omvärlden ta ett rättmätigt ansvar och skapa strategier för att förbättra levnadsvillkoren för de mest utsatta.