Elektronikexport bortom kontroll

Mängden e-avfall i utvecklingsländerna har ökat kraftigt de senaste åren. Ökningen beror dels på en växande elektronikkonsumtion i utvecklingsländerna, dels på export från rika länder. Denna studie visar att en del produkter som slängs inom EU exporteras som avfall eller begagnat gods till länder i exempelvis Afrika och Asien där hållbara återvinningssystem i stort sett saknas.

EU:s transportkontrollförordning förbjuder export av e-avfall till utvecklingsländer, men hamninspektioner inom EU visar att exporten ändå förekommer. Export av begagnad elektronik är dock fullt laglig. Å ena sidan ökar den fattiga människors tillgång till IT och den förlänger produkternas livslängd, vilket är bra ur ett globalt miljöperspektiv. Å andra sidan kommer produkterna slutligen att slängas i länder som saknar hållbara återvinningssystem. Metaller och plast återvinns i stället med primitiva metoder av fattiga arbetare som saknar skyddskläder och miljökunskaper.

Enligt Statistiska centralbyrån exporterades sammanlagt drygt 2 000 ton mobiltelefoner och över 1 000 ton stationära datorer från Sverige till andra länder 2007. När det gäller vissa exportdestinationer tyder de deklarerade genomsnittsvärdena på att lasterna kan innehålla avfall eller begagnade produkter av okänd kvalitet och livslängd. Det gäller exempelvis exporten av stationära datorer till Etiopien under 2007 (åtta ton med ett deklarerat genomsnittsvärde av 267 kronor per produkt). Samma år skeppades elva ton bärbara datorer till Ghana och det deklarerade genomsnittsvärdet på datorerna var 86 kronor per dator. Detta visar på behovet av att svenska myndigheter undersöker exporten vidare. I Ghana uppges tre av fyra datorer som anländer från omvärlden inte fungera.