Swipe right?
I din telefon finns minst 40 mineraler. Flera av dem riskerar att ha ett mörkt förflutet.
»Jag tycker att det läggs för mycket ansvar på oss konsumenter, och för lite på företagen och de som styr samhället.«
Salma
Tillgång till läkare, bank och en konstant uppdaterad uppslagsbok i fickan – mobiltelefoner skapar fantastiska möjligheter världen över. Samtidigt dras elektronikbranschen med stora problem vad gäller mänskliga rättigheter. Utvinningen av de mineraler som finns i mobilen såväl som tillverkningen av den sker ofta under usla arbetsförhållande.
Tillverkning: Filippinerna
Mobiler och andra elektronikprylar som säljs på den globala marknaden har ofta producerats i Sydostasien, i länder med en svag arbetslagstiftning och generellt dåliga arbetsförhållanden.
Swedwatch har bland annat granskat förhållanden i Filippinerna där arbetstagare vittnar om att de arbetar stående, tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan, i dåligt ventilerade rum där de hanterar farliga kemikalier utan tillräcklig skyddsutrustning. En stor del av elektronikarbetarna i Filippinerna är kvinnor och kemikaliehanteringen har lett till att många drabbats av missfall och cancer. Riskerna har varit kända länge, redan på 1980-talet uppmärksammades att arbetare i Silicon Valley fick missfall och cancer när de utsattes för samma kemikalier som idag används i Filippinerna.
Ursprung: Kongo-Kinshasa
Jean Pierre har arbetat i gruvan den största delen av sitt liv. De flesta morgnar står han så här, med lera upp till knäna. Han gnuggar in kvicksilver i en trasa tillsammans med sand och guld. Vattnet från trasan droppar från hans händer ner i vattnet han står i. Han vet att det är giftigt, att det kan orsaka njur- och andningsbesvär och i värsta fall vara dödligt.
En kostsam mineralrikedom
Kongo-Kinshasa är ett av de länder som förser den globala elektronikmarknaden med mineraler. Landets enorma mineralrikedom borde göra landet rikt, men istället har det uppstått konflikter kring naturresurserna som vuxit till ett brutalt krig. Många olika aktörer försöker tjäna pengar på mineralerna och en olaglig mineralhandel präglad av korruption och våld har vuxit fram. I striderna om naturresurserna mellan soldater och rebeller har byar bränts ner, människor mördats och sexuellt våld använts som vapen.
Illegal handel
Konflikten i Kongo-Kinshasa i har krävt mer än fem miljoner liv de senaste tjugo åren. Liknande problematik med illegal handel av mineraler som finansierar väpnade styrkor finns även i Myanmar, Colombia och Centralafrikanska republiken. I gruvorna i Kongo-Kinshasa arbetar tiotusentals barn. Barn har vittnat för Amnesty International om tolv timmar långa arbetsdagar för en lön mellan en och två dollar om dagen. Arbetsförhållandena är farliga, med skador och dödsfall som följd. Även vuxna gruvarbetare riskerar dagligen livet i gruvorna.
Krav på spårning av mineraler
Flera stater har tagit initiativ för att komma åt den illegala handeln med mineraler från konfliktområden. Till exempel har USA och EU instiftat lagar med krav på företag som köper in vissa sorters mineraler. Flera företag har också engagerat sig i initiativ som syftar till att spåra mineralernas ursprung.
Mycket arbete kvarstår
År 2017 släppte Amnesty en rapport om mineralen kobolt, som finns bland annat i telefoner och bilbatterier. Omkring hälften av all kobolt som finns på den globala marknaden kommer från Kongo-Kinshasa. Trots det hade inget av de 26 företag som granskades i rapporten, inklusive stora elektronik- och biltillverkare, koll på var kobolten i deras produkter kom ifrån.
»Arbetsförhållandena för de som tar fram mineraler till våra mobiler är hemska. Det borde inte vara så.«
/Minna, skolelev, Sverige
Barak Sastifa arbetar långt under marken i trånga gruvgångar — utan skyddsutrustning. En uppgift som ofta faller på de yngre gruvarbetarna. Med livet som insats hackar han loss mineralrik malm. Ovanför hans huvud hålls många ton sten uppe av några enkla pinnar, fastkilade mot bergväggen. Ras och olyckor förekommer ofta.
Jag kanske dör av alla gifter, men har jag inget jobb dör jag ju ändå.
/Ung gruvarbetare, Kongo
