2022-05-02
Hög tid att ta tillbaka gruvavfallet från Arica
Inför FN:s globala miljömöte i Stockholm i juni bör regeringen ge besked om hur man ska ta tillbaka det giftiga avfallet från Arica i Chile. Det skriver Swedwatch och en rad svenska och chilenska organisationer i en debattartikel i Svenska Dagbladet.
Närmare 40 år har passerat sedan stora mängder giftigt gruvavfall skeppades från Rönnskärsverken i Skellefteå till Arica i Chile. Än i dag påverkar det lokalsamhällets miljö och mänskliga rättigheter – 12 000 chilenare beräknas ha blivit exponerade för avfallet som riskerar att leda till både cancer och missfall.
Den 2–3 juni står Sverige värd för FN:s stora internationella miljömöte i Stockholm med titeln ”En hälsosam planet för allas välstånd – vårt ansvar, våra möjligheter”. Miljömötet uppmärksammar 50-årsfirandet av FN:s första miljökonferens i Stockholm 1972. Sverige vill gärna framstå som världsledande när det gäller miljö- och hållbarhetsfrågor, men Aricafallet kastar en mörk skugga över den bilden. Inte på något sätt har den svenska staten tagit sitt ansvar för att stoppa den giftskandal i Chile, som den genom sin passivitet har bidragit till. Enligt FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter ska stater se till att företag under deras kontroll lever upp till sina aktsamhetsskyldigheter, men regeringen agerar inte. Det är nu hög tid att göra om och göra rätt.
När Boliden skeppade 20 000 ton giftigt gruvavfall från Rönnskärsverken i Sverige till staden Arica i Chile var svenska staten, genom Naturvårdsverket, informerad. Men trots de normer om staters ansvar för miljöskadliga verksamheter som utvecklades i internationell rätt vid den tiden gjorde Sverige ingenting för att förhindra eller kontrollera utförseln av giftavfallet till Chile. Chile, som då var en militärdiktatur under Augusto Pinochets ledning utan respekt för mänskliga rättigheter, saknade helt effektiv miljölagstiftning och seriösa miljömyndigheter. Boliden kunde på så sätt komma undan de hårdare svenska miljöskyddskraven genom utförseln av avfallet. Bolidens avfall innehåller stora mängder kvicksilver, bly och andra miljö- och hälsofarliga ämnen, och har redan orsakat påtagliga skador. Så här beskriver FN:s specialrapportör för miljögifter och mänskliga rättigheter situationen (SvD 28 maj 2021):
”Effekterna av den svenska statens underlåtenhet att agera har varit katastrofala för lokalsamhället i Arica: många har dött i cancer och andra sjukdomar; kvinnor har drabbats av ofrivillig barnlöshet och missfall; och nyfödda barn har drabbats av fosterskador, inklusive nerv- och hjärnskador samt ryggmärgsbråck. Den chilenska regeringen beräknar att 12 000 människor har blivit exponerade för det giftiga avfallet.”
Lokalbefolkningen och den lokala miljön drabbas hårt när varken Boliden eller regeringarna i Sverige och Chile tar sitt ansvar för denna påverkan på miljön och mänskliga rättigheter. Det giftiga gruvavfallet innehåller tungmetaller som aldrig bryts ner. Avfallet fortsätter därför att orsaka skada i all framtid, så länge det blir kvar på platsen.
Trots upprepade påtryckningar från jurister i Sverige som jobbar för de drabbade i Arica och från åtta av FN:s specialrapportörer för mänskliga rättigheter har den svenska regeringen inte på något vis agerat för att finna en hållbar lösning. Kravet är och förblir att Sverige och Chile vidtar skyndsamma åtgärder så att det giftiga avfallet återförs till Sverige. Dessutom bör de drabbade i Arica få upprättelse för de skador de drabbats av och få sin rätt till adekvat hälsovård säkerställd.
I en interpellation i riksdagen i juni 2021 uttalade sig dåvarande miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) positivt till att Sverige engagerar sig och svarade att ”vi [är] såklart beredda att bistå Chile om man skulle begära sådan hjälp.” Chile har därefter haft kontakt med Sverige om avfallet i Arica, men från den svenska regeringens sida har det varit tyst och passivt. Nyligen meddelade nuvarande klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S) genom sin statssekreterare Anders Grönvall att det inte fanns några nya besked eller någon ny information att delge om vad regeringen har gjort de senaste åren för att hjälpa Arica. Några formella initiativ eller konkreta åtgärder har regeringen alltså inte tagit.
Det här är en skam för Sverige. Regeringen måste lyssna till människorna i Arica. Återigen, eftersom svenska staten försummade att kontrollera utförseln av det giftiga avfallet till Arica, i enlighet med internationell rätt, är den nu ansvarig för att bidra till att avfallet hanteras på ett hållbart sätt. Inför FN-mötet förväntar vi oss därför ett besked från regeringen om att den åtar sig att verka för en lösning. Regeringen kan på så sätt visa att Sverige lever upp till bilden av ett ansvarstagande och ”världsledande” land på miljöområdet och tillsammans med Chile komma överens om att påbörja en process för att flytta avfallet från Arica.
Avfallet bör fraktas tillbaka till Sverige och Rönnskärsverken, där det i dag finns en lämplig anläggning för slutförvar. Vid Rönnskärsverken skulle avfallet förvaras i berggrunden, 350 meter under markytan, till skillnad från Arica, där det i dag ligger bara några decimeter under markytan. Det giftiga avfallet ligger dessutom i stadens utkant och påverkar därmed lokalbefolkningen avsevärt, medan det i Sverige skulle förvaras betydligt säkrare.
Vi uppmanar därför regeringen att skyndsamt ta initiativ till en överenskommelse med Chile för hur avfallet ska kunna flyttas från Arica till Sverige för slutförvar. En sådan överenskommelse skulle få stor uppmärksamhet vid FN-miljömötet och stort stöd från organisationer runt om i världen som arbetar för skydd av miljön och mänskliga rättigheter. Och Sverige skulle visa att vi tar våra internationella förpliktelser om hållbar utveckling och ledorden för FN-mötet om ”vårt ansvar, våra möjligheter” på allvar.
Anna Johansson
generalsekreterare, Amnesty International i Sverige
Rodrigo Pino
verkställande direktör, Arica – Fundación para la democracia ambiental
Jonas Ebbesson
professor i miljörätt, Stockholms universitet
Lovisa Prage
ordförande, Latinamerikagrupperna
Luz Ramírez
verkställande direktör, Mamitas del Plomo
Karin Lexén
generalsekreterare, Naturskyddsföreningen
Anna Åkerblom
jurist och sakkunnig, Swedwatch
Den här texten publicerades ursprungligen i Svenska Dagbladet den 30 april 2022.
Relaterat material: Video Suing Goliath: The case against Sweden’s largest mining company, Boliden
- Bransch: Metaller och mineraler
- Fokusområden: Leverantöskedjor
- Publikation: Artikel
- Region: Latinamerika
