Facket försvann på Electrolux fabrik

Liberias nya president Joseph Boakai tillträder i veckan efter ett historiskt fredligt val i november 2023. Han vill bland annat tackla korruptionen i landet och se över omfattande markkoncessioner inom gruvnäringen. Samtidigt är planerna att upplåta enorma arealer av landets skogsmark för klimatkompensation, till företaget Blue Carbon LLC från Förenade Arabemiraten. Under COP28 presenterades koldioxidkompensering som en smart klimatlösning – men vilka blir egentligen konsekvenserna för länderna där klimatkompenseringen sker? Analys av Jessica Johansson, interim Programme Officer på Swedwatch och ansvarig för organisationens arbete med Liberia. Den 22 januari tillträdde Liberias nya president Joseph Boakai efter att ha vunnit en knapp seger mot sittande presidenten George Weah i den andra valomgången i November 2023. Boakai tar över makten i Liberia efter att den tidigare regeringen skrivit ett samförståndsavtal med företaget Blue Carbon LLC från Förenade Arabemiraten, där Liberia planeras upplåta cirka 10 procent av sin mark för klimatkompensering. Valet var på många sätt en viktig milstolpe i landets demokratiska och fredsbyggande historia. Det markerade tjugo år av fred (Fredsavtalet i Accra slöts 2003) och var det första valet sedan FN:s fredsbevarande styrkor lämnade landet år 2018. Trots en viss oro inför valet, genomfördes två röstomgångar utan större våldsamheter. Hantering av naturresurser, företag och utmaningar för långvarig fred Joseph Boakai tar över presidentskapet i en ekonomiskt svår tid, utöver de redan existerande strukturella utmaningarna för fred och utveckling. Den nyvalda presidenten vill nu bland annat tackla landets korruption och se över om landets omfattande markkoncessioner inom gruvnäringen har gynnat befolkningen. Landet har bevarat freden i två decennier, en utveckling som gjort att landet gått från att vara en av kontinentens mest instabila länder till att vara en av de stabilare, enligt FN:s UN Resident Coordinator. Samtidigt är långvarig fred en komplicerad ekvation som beror på många faktorer. Många grundorsaker till konflikt kvarstår, såsom utbredd fattigdom, sociala spänningar, korruption, ohållbar hantering av naturresurser samt lokala landkonflikter. Spänningarna kring markfrågan uppstår både kring markägande, företags roll i landförvaltning och på grund av förändringar i traditionella försörjningsmöjligheter som slår olika mot olika grupper. FN:s arbetsgrupp för företag och mänskliga rättigheter besökte Liberia för första gången i november 2022. Arbetsgruppen konstaterade då att företags roll i konflikt i Liberia aldrig fullständigt utretts – varken kopplat till dagens sociala spänningar kring naturresurser eller företags roll under krigen (1989-2003). Swedwatch har under många år arbetat med fokus på företag, mänskliga rättigheter, miljöfrågor och fredsbyggande arbete i Liberia, i nära samarbete med liberianska civilsamhällesorganisationer. Inför valet skrev Swedwatch att även om valprocessen utgör en milstolpe i landets fredsbyggande resa, finns det många utmaningar kvar kopplade till företag, mänskliga rättigheter och konfliktprevention. Ohållbar hantering av naturresurser och kortsiktiga företagsintressen har medfört föroreningar av mark, luft och vattendrag, vilket påverkat tillgången till mat, vatten, och brukbart land för människor i lokalsamhällen. Ofta utesluts kvinnor i beslutsfattande processer kring land- och naturresursförvaltning, trots att kvinnors roll i beslutsfattande är en central del i fredsbyggande arbete. I intervjuer med boende i lokalsamhällen i områden med storskaliga markkoncessioner uppgav många att förlust av traditionella försörjningsmöjligheter och mindre tillgång till brukbar mark ofta bidragit till sociala spänningar och lokala landdispyter. Sådana intervjusvar bör ses i kontexten av att över hälften av landets befolkning lever under fattigdomsgränsen, samt att 85 procent av befolkningen arbetar i den informella sektorn inom till exempel försörjningsjordbruk, fiske och småskaligt gruvdriftsarbete. Markkoncessioner och Blue Carbon Den nya presidenten Boakai har öppnat upp för möjligheten att se över landets markkoncessioner inom vissa områden. I en intervju med Reuters, lyfte han fram att "gruvsektorn har varit ett av problemen i det här landet. Jag har sett våra resurser utnyttjas och människors liv har blivit värre". Under sin mandatperiod vill han därför titta närmare på markavtalen – för att se om dessa verkligen gynnar landets befolkning. Samtidigt har ett samförståndsavtal undertecknats mellan Liberias regering och företaget Blue Carbon LLC, vilket leds av shejken Sheikh Ahmed Dalmook al-Maktoum, medlem av Dubais regerande kungafamilj i Förenade Arabemiraten. Detta innebär att cirka 10 procent av Liberias mark överlåts till företaget under 30 år för att kompensera koldioxidutsläpp. Företaget startades för mindre än ett år sedan och liknande avtal sluts även med Tanzania, Kenya, Zambia, och Zimbabwe. Totalt omfattar avtalen en yta som nästan motsvarar hela Storbritannien. Liberias politiska opposition samt nationella och internationella civilsamhällesorganisationer har kritiserat det föreslagna avtalet för att det riskerar att bryta mot en rad nationella lagar, såsom The National Forestry Reform Law, the Land Rights Act, and the Community Rights Act. Även om dessa ”gröna avtal” kan te sig mer miljömässigt lovande (då syftet är att bevara skogsmark, till skillnad från att utvinna ändliga naturresurser) kan avtalen fortfarande innebära kränkningar av mänskliga rättigheter, korruptionsrisker eller ökade konfliktrisker. Sådana kränkningar kan exempelvis innebära förflyttning av boende i berörda områden, eller begränsningar i rörelsefriheten för dem. Det kan också innebära maktförflyttning från lokalsamhällen till utländska intressen, vilket potentiellt bryter mot Liberias Land Rights Act, en lag som erkänner sedvanerätt och som ger människor i lokalsamhällen bestämmanderätt över marken där de bor. Klimatkompensering och nettonollmål Enligt IPCC – FN:s klimatpanel – spelar nettonollmål en viktig roll i att minska koldioxidutsläpp och bromsa klimatförändringarna. Nettonollmål kan nås genom minskade utsläpp eller genom klimatkompensering, till exempel genom att köpa kolkrediter från skogsbruk som gynnar kolinlagring. Samtidigt kan snedvridna scenarion uppstå om företag inte minskar sina utsläpp avsevärt och istället använder klimatkompensationer som ett sätt att undvika att reformera utdaterade och ohållbara affärsmodeller. Då kan exempelvis oljeproducenter fortsätta (och i vissa fall öka) utvinningen av olja, samtidigt som de klimatkompenserar detta genom att använda stora delar av andra länders mark, såsom i fallet med Liberia och Blue Carbon LLC. När Liberias nya president Boakai ska se över om gruvnäringens avtal verkligen gynnat landet och dess befolkning, borde samma granskning göras för framtidens så kallade gröna koldioxidkompenseringsavtal. Det är inte endast utvinningsindustrierna som bör granskas för att utvärdera effekterna på mänskliga rättigheter och potentiella konfliktrisker – även ”gröna” klimatkompenseringsavtal bör noga genomgå en så kallad due diligence, med tillhörande konsultationer för berörda parter. I länder med historia av konflikt, med högre risk för våld eller politisk instabilitet, bör due diligence av samförståndsavtal dessutom utformas baserat på principen om konfliktkänslighet (så kallad “heightened” human rights due diligence”). Detta för att undvika kränkningar av mänskliga rättigheter och ökade konfliktrisker kopplat till företagsverksamhet. Exemplet med Liberia och Blue Carbon LLC sätter dessutom fingret på en större principiell debatt om funktionen av nettonollmål och klimatkompensationsscheman. “Om man ska vara snäll kallar man nettonoll för kreativ bokföring. Om man ska vara elak kallar man det svindleri”, säger Isak Stoddard, doktorand i naturresurser och hållbar utveckling vid Uppsala universitet, i ett reportage i Dagens Nyheter (27/11-23). Samma reportage tar även upp hur oljejättar som Shell, BP, Chevron, Exxon Mobile, Saudi Aramco, Total och Equinor/Statoil är i färd med att öka utvinningen av gas och olja. Istället för att fasa ut fossila bränslen och minska utsläppen från början, kan då klimatkompensationsscheman innebära en väg ut där producenter av fossila bränslen kompenserar utsläpp parallellt med utvinningssökningar. Det här kan skapa snedvridna incitament där risken är att utsatta grupper i länder som Liberia, Tanzania, Kenya, Zambia och Zimbabwe plockar upp notan för rikare länders utsläpp. Grundsyftet med klimatmål och nettonollmål bör istället vara att minska utsläppen från börj...